This website is using cookies

We use cookies to ensure that we give you the best experience on our website. If you continue without changing your settings, we'll assume that you are happy to receive all cookies on this website. 

Heidenstam, Verner von: Home (Hemmet in English)

Portre of Heidenstam, Verner von

Hemmet (Swedish)

Jag längtar hem till skogen.

Där finns en stig i gräset.

Där står ett hus på näset.

Var plockas under träden

så stora rosenhäger,

var gungar blåsten säden

med sådant sus som hemma?

Var bäddas så mitt läger

vid aftonklockans stämma?

 

Var leva mina minnen?

Var leva mina döde?

Var lever jag i njugga

och långa år, som väva

av gråa garn mitt öde?

Jag lever som en skugga,

där mina minnen leva.

Träd huset ej för nära,

fast portarna stå låsta,

fast deras trappsteg bära

av alla sammanblåsta

och torra löv en matta!

Låt andra röster skratta,

låt nya flöden skumma

i brons förvuxna dike,

och bär mig till de stumma!

Jag sitter dock där inne

vid fönstret, själv ett minne;

där är mitt kungarike.

 

Säg aldrig, att de gamla,

när de sitt öga sluta,

att de vi övergiva,

att de, som vi förskjuta,

snart doft och färg förlora

likt blommorna och gräsen;

att vi ur hjärtat riva

ett namn, som från din ruta

ett gammalt damm du blankar!

De resa sig så stora

som höga andeväsen.

De överskygga jorden

och alla dina tankar,

som, hur din lott är vorden,

var natt till hemmet vända

likt svalorna till nästet.

Ett hem - det är det fästet

vi rest med murar trygga,

vår egen värld, den enda

vi mitt i världen bygga.



Uploaded byP. T.
Source of the quotationhttp://runeberg.org/nerike

Home (English)

I'm longing for the forest:

The pathway in the grasses,

The house that on the ness is.

What orchards hold such apples

Deep-hid from eager spying?

What grain, when zephyr dapples,

Can breathe so soft a sighing?

Where could I hope as well to slumber

When bells the hours of evening number?

 

Where do my memories tarry?

Where are my dead still living?

Where I, while gray and gaunt still,

With harsh, relentless finger

The years my fate are weaving?

I am a shade, and haunt still

The place where memories linger.

Oh, seek not near to hover,

Although the doors are fastened

And matted leaves now cover

The steps where winds have hastened

And dropped their withered quarry.

Let others' laughter carry,

And new floods, wilder, stronger,

Bear me, the moat o'erswelling,

To those that speak no longer.

I sit within there lonely,

Myself a memory only, –

That is my kingly dwelling.

 

Oh, say not that our elders,

Whose eyes are closed forever,

That those we fain would banish

And from our lives would sever, –

Say not their colors vanish

Like flowers and like grasses,

That we from hearts efface them

Like dust, when one would clear it

From ancient window-glasses.

In power they upraise them,

A host they of the spirit.

The whole white earth enshrouding,

Our thoughts too overclouding,

Whate'er our fate or fortune,

Thoughts that, like swallows crowding,

Fly home at evening duly.

A home! how firm its base is

By walls securely shielded, –

Our world – the one thing truly

We in this world have builded.

 



Uploaded byP. T.
Source of the quotationhttp://archive.org/stream

minimap