This website is using cookies

We use cookies to ensure that we give you the best experience on our website. If you continue without changing your settings, we'll assume that you are happy to receive all cookies on this website. 

Karlfeldt, Erik Axel: Ifjúság (Ungdom in Hungarian)

Portre of Karlfeldt, Erik Axel

Ungdom (Swedish)

I

Du dansar, bleka ungdom, sorgset låta

din ukulele och din saxofon.

Du ungdom som jag älskar, jag vill gråta

att se din dans; den slår mig som ett hån.

 

Det låg en frostnatt på din barndoms ängar,

och glädjens blomster sveddes till sin rot.

Det for en storm igenom tidens strängar,

och än de darra som i skälvosot.

 

Som lundar fälla och som löven dala

med sakta vingsus på en nattlig flod,

som ljumma ilar sucka mot de svala,

så fläktar hösten, ungdom, i ditt blod.

 

Men trumman hetsar, rått trumpeten ryter.

Det är som krigets sista kompani

av allt för veka, sviktande rekryter

i ryckig Veitsdans vinglade förbi.

 

Till offer föddes du, ty det skall vitas

för folks och gudars långa, djupa schism.

Emellan solens upp- och nedgång skall du slitas:

i öster barbari, i väster miljardism.

 

II

Vik, dumma spel! Om än på grova sulor,

gå rask och rak, du tidens unge son.

Du nöjs ej längre med de nådesmulor

den rike mannen slänger bort i vrån.

 

Du tror ej mer, att Gud har skrivit lagen

att många skola träla för de få.

Det faller solsken över arbetsdagen,

om än i jordens schakt dess timmar gå.

 

Nu lyfter ingen ett heraldiskt vapen

till pråligt skydd för en försutten rätt.

En storm har knäckt de rötta adelskapen,

det är du själv som är din stam och ätt.

 

Den grav som falskt benämndes fädrens ära

är överbryggad, lik ha fyllt dess gap.

Till jämlikheten, ungdom, har du nära,

men långt till frihet och till broderskap.

 

III

Lycksälla ungdom, du är född med vingar,

din smäckra fågelkropp är byggd för skyn.

Du svävar över oss i hökens ringar,

då vi gå kvar som höns och nöt i byn.

 

Som biet vilar sig på blomsterstänglar,

så skall du rasta i en sydhavspalm,

och du skall kretsa som legendens änglar

kring Betlehem och sjunga julens psalm.

 

Flyg ut, flyg ut och tag den i besittning

din blåa utmark till vårt grå allod.

För allting ont du ärvt du fick ett gott i kvittning,

ty du fick himmelrikets nyckel, mod.

 

IV

Hör tidens röster, dundrar demagogen.

Ja, hör och lär, men tro ej allt du hör.

Nu bävar jordens grund, nu remnar himlabågen

för ordens bomber och för skränets kör.

 

Du plockar kvickt ur röret i kloaken

en vals från Wien och en bombasm från Rom.

All världens missljud svävar över taken

i denna rymd som troddes stum och tom.

 

Men det är högre ting du vill förnimma,

och du skall känna vad vi alla känt.

Lägg bort din hörlur i en stilla timma

och lyssna till ditt inres instrument.

 

De dolda källorna, de lådingsfriska,

du är dem hjärtenära, när du vill.

Igenom årens sus jag hör dem viska,

än ömt, än gäckande: April, april.

 

Jag är en höstpoet, men tro ej, vårtid,

din tjusta oro är mig fjärn och forn.

Tag mina bruna blad. O vårtid, sång- och sårtid,

sjung i min själ och dallra i mitt horn.



Uploaded byP. T.
Source of the quotationhttp://runeberg.org

Ifjúság (Hungarian)

I.

Ó, sápadt ifjúság, hogy rázza vékony

bokád a szaxofonos őrület!

Egy nemzedék zaklatja: sírhatnékom -

itt majd mindenki hasonszőrű lett.

 

Gyermekkorod mezőire derestül

szakadt a virágbágyasztó hideg.

Az idő húrján szél zihált keresztül -

e finom szál ma is bénán fityeg.

 

Ahogy a vihar füttyög a levélen,

míg bús tavak felé viszi tova:

lásd, téged éppoly nyersen és kevélyen

ragad a végzet vérhabos lova.

 

De dobok döngnek, trombiták hörögnek!

Szegény ujonccsapat, pokoli csel

szalajt neki a nyílt erőd-köröknek:

a haláltánc sodrán vágódol el.

 

Te fűzöd össze Istent és a népet?

A sors egy mély aknára rádobott:

a hajnalok s az alkonyatok tépnek -

keleti kényurak, nyugati nábobok.

 

II.

El, csúf játék! Bolond, mily móka vonz ott?

Nagy kor fia vagy, nem hajszás cseléd!

Ne lesd a száraz, hétpanaszos koncot,

melyet a gazdag gőgje vet eléd.

 

Ne hidd, nem Isten rótta úgy a táblát,

hogy sok kínlódjék, míg kevés mulat.

A nap szeme minden mélynél tovább lát,

s egyképp ragyog be szolgát és urat.

 

Ma hasztalan feszül zománcos címer

védőpajzsként a korhadt jog fölé.

Múlt és jövő sose, de sose rímel -

ez mindig az új szívé és ölé.

 

Az apák híre gát, torony és válasz:

repülje túl a harcos értelem!

Az egyenlőségtől araszra állasz -

csak hátha rab vagy és testvértelen?

 

III.

Ó, bátor ifjúság, fölszállsz az űrbe,

s megnyergeled a tajtékzó szelet

A fekete egeken átrepülve

ölyvként suhansz kushadt csordánk felett.

 

Ahogy a méh megül egy üde kelyhet,

amelyet jobbra-balra vet lehem:

röptöd legendás pálmafára lelhet,

s angyalnak láthat egy uj Betlehem.

 

Szállj, szállj, és rázz le minden csúf keresztet -

hited mellett a zsarnok lánca lágy!

A kín gúzsába senki sem mereszthet,

mivel tied az égi kulcs, a vágy.

 

IV.

Figyeld, hogy bőg a demagóg utánad!

Igen, hallgasd meg, csak ne higgy neki.

A föld remegve tapsol e butának,

ki csillagos útjából tépte ki.

 

Füledbe zúg a fortyogó csatorna,

osztrák keringő és olasz ricsaj.

Ki hitte, hogy zaja hozzánk hatolna?

Felém dönghet, mig nyugtomból kicsal.

 

De torz zsivaja már neked is gyatra,

oly tétován bámészkodol ma rám.

Tedd félre hallgatód egy pillanatra,

és ámuldozz lelked zenekarán.

 

Minden tavaszi fény fejedre pezsdül,

hogy a legszebb virág módján virits,

s gerinceden frissen fusson keresztül

a gyengéd és játékos április.

 

Az őszi skald a tűz igéit fújja,

bár vére már majdnem dermedtre hült.

Fogadd hervadt koszorúm. S gyújts föl újra,

hadd zengjen ez a vaskos, csorba kürt.



Uploaded byP. T.
Source of the quotationH. H.

minimap