Karlfeldt, Erik Axel: Utak (Vandring in Hungarian)

Här är din väg, där spenslig björk

mot åsen byggt en ljus portik.

Vid sidan ligger tjärnen, mörk

av ljuvligt ruvande mystik.

Träd lätt på golv med timjan strött!

Det ligger bygd därnedanför.

Där blomstra byar vitt och rött

och jordens glädje, dit du hör.

Min väg går bort åt annan trakt.

Den dunklar in i valv av gran,

tills myren vidgar, allt för flackt

och hårt belyst, sin bleka plan.

Den stiger tungt mot bergets bryn,

den sprängs isär av stenig vret,

tills krönet öppnar stort en syn

mot öde rymd och evighet.

A te utad a karcsu nyír

során át égő csúcsra tör.

Mellette tó tajtéka sír,

sötét titkok közt ring e kör.

Fönt száz meg száz virág fakad,

lent méregzölden zeng a rét.

Ó, nézd a völgyi házakat,

hány szín szitál falukra szét!

Az én utam más tájra tér.

Itt álmodón suhog a lonc,

s oly köd lapul, hogy még e gyér

törzsek közt is hinárba jutsz.

Itt elzordulnak a hegyek,

föl-fölrikolt a sark szele -

jégzúzos ormokon megyek

a legutolsó csúcs fele.