KARL XII (Swedish)
Kung Carl, den unga hjelte, han stod i rök och dam. Han drog sitt svärd från bälte och bröt i striden fram. "Hur Svenska stålet biter kom låt oss pröfva på. Ur vägen Moscoviter, friskt mod, I gossar blå."
Och en mot tio ställdes af retad Vasason. Der flydde hvad ej fälldes, det var hans lärospån. Tre konungar tillhopa ej skrefvo pilten bud. Lugn stod han mot Europa, en skägglös dundergud.
Gråhårad statskonst lade de snaror ut med hast den höga yngling sade ett ord och snaran brast. Högbarmad, smärt, guilbårig en ny Aurora kom: från kämpe tjugoårig hon vände ohörd om.
Der slog så stort ett hjertav uti hans Svenska barm, i glädje som i smärta, blott for det rätta varm. I med och motgång lika, sin lyckas överman, han kunde icke vika blott falla kunde han.
Se, nattens stjernor blossa på grafven längese'n, och hundra årig mossa betäcker hjeltens ben. Det herrliga på jorden förgänglig är dess lott. Hans minne uti Norden Är snart en saga blott.
Dock - än till sagan lyssnar det gamla sagoland och dvergalåten tystnar mot resen efterhand. Än bor i Nordens lundar den höga anden qvar han är ej död, han blundar: hans blund ett sekel var.
Böj Svea, knä vid griften, din störste son göms der. Läs nötta minneskriften, din hjeltedikt hon är. Med blottadt hufvud stiger historien dit och lär, och Svenska äran viger sin segerfana der. Source of the quotation | http://colecizj.easyvserver.com |
|
CHARLES XII ON THE CENTENARY OF HIS DEATH 1818 (English)
King Charles, the conquering boy, Stood up in dust and smoke; He shook his sword for joy, And through the battle broke. How Swedish iron bites, We will make trial new; Stand back, you Muscovites; Forward! my own true blue!
Not ten to one appal The angry Vasa's son; Those fled, who did not fall: So was his course begun. He drove three Kings asunder, Who leagued against him stood; And Europe saw with wonder A beardless Thundergod.
Old grey-haired schemers muttered Their plots with wily care The brave young hero uttered One word, and burst their snare. High-bosomed, goldhaired, slender, A new Aurora came: From his throne's young defender, The temptress turned in shame.
So great a heart was heaving In his true Swedish breast, In gladness, or in grieving, Justice he loved the best. Though fortune smiled or lowered, He dauntless kept the field: He could but be o'erpowered, He knew not how to yield.
The stars have long been glowing On his sepulchral stones; A century's moss is growing Above the hero's bones. Thus glory passes forth, So soon its records fall: Their echo in the North Is but an old man's tale.
Still is the old land hushed, The tale still calls up wonder, Low dwarfish sounds are crushed By the old giant thunder. Still in our Northern numbers The lofty spirit burns; It is not dead, it slumbers, Its hour of pride returns.
Kneel, Sweden, where reposes Thy greatest, noblest Son; The crumbling stone discloses The honour thou hast won. There bards, to read his story, Come reverently bare; And Sweden's flag of glory Is dedicated there.
Source of the quotation | http://colecizj.easyvserver.com |
|