Tranströmer, Tomas: Izmir délután háromkor (Izmir klockan tre in Hungarian)
Izmir klockan tre (Swedish)Strax framför på den nästan tomma gatan två tiggare, den ene utan ben –han bars omkring på ryggen av den andre.
De stod – som på en midnattsväg ett djur står bländat stirrande i bilens lyktor –ett ögonblick och fortsatte att gå
och rörde sig som pojkar på en skolgård snabbt över gatan medan middagshettans myriader klockor tickade i rymden.
Blått gled förbi på redden, flimrande. Svart kröp och krympte, stirrande ur sten. Vitt blåste upp till storm i ögonen.
När klockan tre var trampat under hovar och mörkret bultade i ljusets vägg låg staden krypande vid havets dörr
och glimmande i gamens kikarsikte.
|
Izmir délután háromkor (Hungarian)Két koldus a majdnem üres utcán, egyik a másikat hátán cipeli, emennek fél lába tőből hiányzik.
Egy pillanatra felnéznek, s haladnak tovább, az állat bámul így bele megdermedve az éjjeli autó fénycsóvájába.
Futnának szinte, mint tetten ért fiúk az iskola üres udvarán. Kinn, az űrben a délutáni hőség miriád órája ketyeg.
A rév fölött csillogó kékség suhan, a fekete szín riadtan les ki a kőből, a fehér viharrá érik a szemben.
Mikor a harmadik óra is a pata alá hull, s horkan a sötét a világosság túloldalán, a város a tenger ajtaja elé mászik,
rásiklik a keselyű szemének célkeresztje -
|