Shakespeare, William: Sonett 66 (LXVI. Sonnet in Swedish)

Tired with all these, for restful death I cry,
As, to behold desert a beggar born,
And needy nothing trimm'd in jollity,
And purest faith unhappily forsworn,

And guilded honour shamefully misplaced,
And maiden virtue rudely strumpeted,
And right perfection wrongfully disgraced,
And strength by limping sway disabled,

And art made tongue-tied by authority,
And folly doctor-like controlling skill,
And simple truth miscall'd simplicity,
And captive good attending captain ill:

   Tired with all these, from these would I be gone,
   Save that, to die, I leave my love alone.

Pa sant har led akallar jag dodns ro:
som att fa se fortjanst fodd fattiglapp
och saknads intet lont med road klapp
och dartill nodd avsvuren hogsta tro;
och gyllenara malplacerat skrymt
och ungflicksdygd forhorad av likvid
och ratt vis perfektion vanarad grymt
och styrka gjord av fegt svass invalid;
och konst tunghaftad av auktoritet
och darskap doktor i kunskapskontroll
och enkel sannhet misstrott enfaldsgroll
och fangslat gott be for ond overhet
Pa allt sant led jag hadan gick pa prov:
fast dod - min alskling kvar blev ensamt rov.