Ez az oldal sütiket használ

A portál felületén sütiket (cookies) használ, vagyis a rendszer adatokat tárol az Ön böngészőjében. A sütik személyek azonosítására nem alkalmasak, szolgáltatásaink biztosításához szükségesek. Az oldal használatával Ön beleegyezik a sütik használatába.

Runeberg, J. L.: Saarijärven Paavo (Bonden Paavo Finn nyelven)

Runeberg, J. L. portréja

Bonden Paavo (Svéd)

Högt bland Saarijärvis moar bodde

bonden Paavo på ett frostigt hemman,

skötande dess jord med trägna armar;

men av Herren väntade han växten.

Och han bodde där med barn och maka,

åt i svett sitt knappa bröd med dessa,

grävde diken, plöjde opp och sådde.

Våren kom, och drivan smalt av tegen,

och med den flöt hälften bort av brodden;

sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,

och av den slogs hälften ned av axen;

hösten kom, och kölden tog vad övrigt.

Paavos maka slet sitt hår och sade:

»Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe,

tagom staven! Gud har oss förskjutit;

svårt är tigga, men att svälta värre.»

Paavo tog sin hustrus hand och sade:

»Herren prövar blott, han ej förskjuter.

Blanda du till hälften bark i brödet,

jag skall gräva dubbelt flera diken,

men av Herren vill jag vänta växten.»

Hustrun lade hälften bark i brödet,

gubben grävde dubbelt flera diken,

sålde fåren, köpte råg och sådde.

Våren kom, och drivan smalt av tegen,

men med den flöt intet bort av brodden;

sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,

men av den slogs hälften ned av axen;

hösten kom, och kölden tog vad övrigt.

Paavos maka slog sitt bröst och sade:

»Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe,

låt oss dö, ty Gud har oss förskjutit!

Svår är döden, men att leva värre.»

Paavo tog sin hustrus hand och sade:

»Herren prövar blott, han ej förskjuter.

Blanda du till dubbelt bark i brödet,

jag vill gräva dubbelt större diken,

men av Herren vill jag vänta växten.»

Hustrun lade dubbelt bark i brödet,

gubben grävde dubbelt större diken,

sålde korna, köpte råg och sådde.

Våren kom, och drivan smalt av tegen,

men med den flöt intet bort av brodden;

sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,

men av den slogs intet ned av axen;

hösten kom, och kölden, långt från åkern,

lät den stå i guld och vänta skördarn.

Då föll Paavo på sitt knä och sade:

»Herren prövar blott, han ej förskjuter.»

Och hans maka föll på knä och sade:

»Herren prövar blott, han ej förskjuter.»

Men med glädje sade hon till gubben:

»Paavo, Paavo, tag med fröjd till skäran!

Nu är tid att leva glada dagar,

nu är tid att kasta barken undan

och att baka bröd av råg allena.»

Paavo tog sin hustrus hand och sade:

»Kvinna, kvinna, den blott tål att prövas,

som en nödställd nästa ej förskjuter.

Blanda du till hälften bark i brödet,

ty förfrusen står vår grannes åker!»



FeltöltőP. T.
Az idézet forrásahttp://runeberg.org/runeberg/0_15_25.html

Saarijärven Paavo (Finn)

Kauas Saarijärven kankahilla

Viljeskeli Paavo vilumaita;

Työtä tehden aivan ahkerasti;

Mutta Herralta hän kasvun toivoi.

Vaimone ja lapsinensa Paavo

Hikipäässä niukan nautti leivän,

Ojat loi ja kynti sekä kylvi.

Kevä tuli, lumet sulasivat,

Tulva puolet orahista otti;

Kesä tuli raekuuroinensa,

Tähkäpäistä puoli maahan lyötiin;

Syksy tuli, halla loput otti.

Vaimo repi hiuksiansa huutain:

Paavo, Paavo, armas ukko parka!

Missä sauva? Herra meidän heitti;

Kerju kova, kovempi on nälkä.

Häntä kätellen nyt puhui Paavo:

Herra koitti eikä toki heitä:

Petäjäistä leivo puoli leipään;

Vakoja ma kaivan toisen verran,

Mutta Herralta ma kasvun toivon.

Vaimo leivän puolipetäjäisen,

Ukko vakojansa toisen verran,

Lampahansa myi ja ruista osti.

Kevä tuli, lumet sulasivat.

Tulva jätti ottamatta oraat;

Kesä tuli raekuuroinensa,

Tähkäpäistä puoli maahan lyötiin;

Syksy tuli, halla loput otti.

Vaimo lyöden rintojansa lausui:

Paavo. Paavo, armas ukko parka!

Kuolkahamme, Herra meidän heitti;

Kova kuolla, kovempi on elää.

Häntä kätellen nyt puhui Paavo:

Herra koitti eikä toki heitä;

Petäjäistä leivo kaksi vertaa,

Ojat kaivan kahta suuremmiksi,

Mutta Herralta ma kasvun toivon.

Petäjäistä vaimo kaksi vertaa,

Ojat ukko kahta suuremmiksi,

lehmät myi ja ruista osti, kylvi.

Kevä tuli, lumet sulasivat,

Tulva jätti ottamatta oraat;

Kesä tuli raekuuroinensa

Eikä tähkäpäitä maahan lyönyt;

Syksy tuli, hallan koskematta

Laiho loisti kullan hohtavana.

Paavo laski polvillensa, lausui:

Herra koitti, vaan ei heitä koskaan.

Vaimo laski polvillensa, lausui:

Herra koitti, vaan ei heitä koskaan;

Ilomielisesti miehellensä:

Paavo, Paavo, kohta leikatkaamme,

Nyt on ilon aika, riemun aika.

Petäjäinen leivästämme jääköön;

Puhdasta nyt ruista leipokaamme.

Häntä kätellen nyt puhui Paavo:

Se vaan koetuksen yksin kestää,

Joka muita ilossansa muistaa;

Petäjäistä leivo puoli leipään,

Naapurin on halla pannut pellon.



FeltöltőP. T.
Az idézet forrásahttp://fi.wikisource.org/wiki/Paavo

minimap