Martinson, Harry: Noshörningen

Jag var som grå granit.

Jag var född till att vara ett jättesvin

med pansarläder och två noshorn

vid Pjonka Vabanda.

Jag åt färskgräs, vattenbambuskott

och flodmusslor.

Rusade mot alla som kom,

som ett lokomotiv.

De skrek på skämt: se ett savannernas lokomotiv!

Jag dödade dem i pansarskräck, i pansarrädsla.

Jag visste inte vad lokomotiv var

men jag förstod att jag måste vara ett lokomotiv.

Lokomotivet vid Pjonka Vabanda.

Rusade mot dem vid Ptjom Banna

där flamingos vinkade bort flugorna

som stickande besökte mina små ögon.

Rusade mot dem vid Djam Bva-bamu

där skallen av en oryxantilop

borrar sitt korkskruvshorn i jorden.

Rusade mot dem vid Njamkan Ganza

där gyttjan pöser ur floden som ur beckkällor.

Rusade mot dem med hela

min blytunga kropps block, min genomhårda, digra pansarfetma:

tog dem på pannhjälmen,

- deras skrik stack som spjut i mina öron -

tog dem på min näsrots grova

dödskliande yxa,

klöv dem med min vassa klippas tunga hugg

- fylld av skräck för dem!

Ja, fylld av skräck för dem!

Vid Ptjom Banna!

Vid Djam Bva-bamu!

Vid Njamkan Ganza!