Dalin, Olof von: Pensées sur le destin (Tankar om ödet in French)

Nej, ödet skall mig ej i mina tänkar kvälja:
   ej annat öde finns än blott i mitt behag!
Min vilja kan en väg bland tusen vägar välja,
   den får hon lov att gå: se, det är ödets lag.
När jag den vägen går, så går jag ingen annan.
   Se, det är öde nog; det kan ej ändras mer.
Men om jag vill förut det ödet slå för pannan,
   så skall det vingla om på slaktarnöts maner.
Kort sagt: vad komma skall, kan aldrig öde heta;
   men det som är förbi, det må väl heta så.
Det förra är ett noll, som ingen själ kan veta
   förran jag själv det gör; det andra måste stå!

Non, en mes pensées le destin ne me peinera pas:
   Nul autre destin n’existe que dans mon plaisir!
Ma volonté peut choisir entre mille chemins,
   elle doit aller: vois, c’est la loi du destin.
Quand je prends ce chemin, je n’en prends aucun autre.
   Vois, c’est assez, ce destin; je n’en puis pas changer.
Si je veux reculer le destin frappe au front,
   et je chancelle sur la crinière de la créature.
En résumé: ce qui viendra ne peut être appelé destin;
   mais ce qui est passé, doit bien l’être appelé.
Le premier dit n’est rien, nul ne peut le connaître
   avant d’être vécu; l’autre doit demeurer!