This website is using cookies

We use cookies to ensure that we give you the best experience on our website. If you continue without changing your settings, we'll assume that you are happy to receive all cookies on this website. 

Fröding, Gustaf: A régi szép idők (Den gamla goda tiden in Hungarian)

Portre of Fröding, Gustaf
Portre of Tellér Gyula

Back to the translator

Den gamla goda tiden (Swedish)

Stjärnorna tindrade tysta för hundrade
år tillbaka och skogen sov.
Forsen dånade, hjulen dundrade,
gnistorna sprakade,
marken skakade,
hammaren dunkade tung och dov.
 
Bälgen blåste och blästern ljungade,
kvävande hetta ur ässjorna slog,
svettiga sotiga smederna slungade
släggan mot stängerna,
nöpo med tängerna,
formade järnet till harv och plog.
 
"De giva oss slagg för malm
och spark för vårt släp och slit,
de tröska oss ut som halm
och läska oss sen med sprit.
 
Min käring har svälten knäckt,
min dotter är brukets skarn,
förvaltaren själv är släkt
med stackarens första barn.
 
Han eldar oss helvetet hett
med rapp och med knytnävsslag,
han får allt ett vitglött spett
i nacken en vacker dag!"
 
Forsen dånade, hammaren stampade
överdundrande knotets röst,
ingen hörde ett knyst från de trampade,
skinnade, plundrade
ännu i hundrade
år av förtvivlan och brännvinströst.



Uploaded byP. T.
Source of the quotationhttp://runeberg.org

A régi szép idők (Hungarian)

Száz komor éve a csillagos ég tüze
földre sütött s elaludt a liget.
Járt a kerék, zubogott a patak vize,
szikra csapott bele,
föld dobogott vele,
és kalapács ropogott-remegett.
 
Tűz-fuvatón csupa láng zuhogott tova,
hőség dőlt ki az ablakon át,
s kormos, iromba kovács keze vert oda:
vasnak esett neki,
mintha nagy öklei
gyúrnának meg ekét, boronát.
 
„Részünk nem az érc: a salak,
s a munka jutalma verés.
A csép a fejünkre lecsap,
pálinka az egy üdülés
 
Feleségem öreg, remegő,
lányom pedig alja cseléd,
és maga a felügyelő
ejtette teherbe szegényt.
 
Ő fűti a poklot alánk,
fűtője az ökle s a bot, -
de a vas, mit e láng heve szánt,
még majd a nyakába zuhog!”
 
Dőlt a patak, zuhogott a pöröly foka
túldübörögve a szív panaszát,
s senki se hallott egy sziszegést soha,
soha a vad, buta,
nyúzó, ostoba
rum-vigaszos nyomor-éveken át!



Uploaded byP. T.
Source of the quotationT. Gy.

minimap