Karlfeldt, Erik Axel: Dreams and life (Drömmen osh livet in English)

Jag ville vara en mäktig man
och bygga mig borg och rödja mig rike
och gräva omkring dem ett väldigt dike,
så långbent ondska för brett det fann.
Där ville jag duka borden till fest
och bjuda var hungrig från vägen till gäst
och alla raska och präktiga karlar.
Där skulle det sägas högt och fritt,
att svart är svart och att vitt är vitt,
och livet berömmas, så länge det varar.

Jag ville vara en orädd man.
Giv mig, o öde, en kamp och en sadel,
ett drabbande svärd och en sak utan tadel
att falla för, om ej segra jag kan!
Och får jag ej nämnas på ärans dag,
då skarorna komma från lyktat slag,
bland dem som stormat och stupat i täten –
likgott, om i virvlande hopen jag stred!
Fram kan man väl gå fast i sista led,
och man sover väl gott, fast man sover förgäten.

Så vart jag en drömmare, icke en man!
Jag fäktar och rasslar med ordens lansar,
och bär jag i diktens tornering ett pansar,
går jag eljest i vardagskavaj som en ann.
Jag ville sjunga i bergens ljus
men dröjer i skuggan kring hembyns hus,
där minnena spela som näktergalen.
Men nejden skall höra ännu min röst!
Finns luft i lunga och klang i bröst,
kan sången nå upp, fast den ljuder i dalen.

I would that were a mighty man,
Who ruled my kingdom and had men dig
Around my castle a moat so big
No long-legged mischief the space could span.
I would I could spread a noble feast
Where each hungry fellow should be my guest,
With all of the lads who were bold and gay.
And there it should always be said outright
That black was black and that white was white,
And life should be praised  to the very last day.

I would that I were a valiant man.
Give me a steed and a saddle, O Fate,
A warrior's sword, a just debate,
And a foeman to conquer if I can!
And if I'm not named on the triumph day,
When the troops come back from the finished fray,
Among those who fell where the fight raged hot –
`Tis all the same, if I fought without fear.
A man may advance, though he be in the rear,
And slumber full soundly, although forgot

But I'm not a roan in these dreams remote.
No other lances than words I wield,
In poesy's tourney I bear a shield,
But the rest of the time wear an everyday coat.
I would I might sing on  the sun-kissed heights,
Yet I dwell at home with the lesser lights,
Where Memory sings like a nightingale.
The neighbors no less may hear me rejoice;
When there's air in the lungs and a ring in the voice,
A song may ascend though it rise from the dale.