This website is using cookies

We use cookies to ensure that we give you the best experience on our website. If you continue without changing your settings, we'll assume that you are happy to receive all cookies on this website. 

Tegnér, Esaias: Frithiofs saga / Vikingtörvény (részlet) (Frithiofs saga / Vikingabalk in Hungarian)

Portre of Tegnér, Esaias

Frithiofs saga / Vikingabalk (Swedish)

XV
 
Nu han sväfvade kring på det ödsliga haf, han for
vida, som jagande falk;
men för kämpar om bord skref han lagar och rätt.
Vill du höra hans vikingabalk?
 
"Ej må tältas å skepp, ej må sofvas i hus: inom
salsdörr blott fiender stå;
viking sofve på sköld och med svärdet i hand, och
till tält har han himlen, den blå.
 
Kort är hammarens skaft hos den segrande Thor,
blott en aln långt är svärdet hos Frej.
Det är nog; har du mod, gå din fiende när! och för
kort är din klinga då ej.
 
När det stormar med makt, hissa seglen i topp! det
är lustigt på stormande haf:
låt det gå, låt det gå! den som stryker är feg; förr'n
du stryker, gå hellre i qvaf!
 
Mö är fridlyst å land, får ej komma om bord; var
det Freja, hon sveke dig dock;
ty den gropen på kind är den falskaste grop, och
ett nät är den flygande lock.
 
Vin är Valfaders dryck, och ett rus är dig undt,
om du endast med sansning det bär:
den som raglar å land kan stå upp, men till Ran,
till den söfvande, raglar du här.
 
Seglar krämare fram, må du skydda hans skepp,
men den svage ej vägre dig tull!
Du är kung på din våg, han är slaf af sin vinst,
och ditt stål är så godt som hans gull.
 
Gods må skiftas å däck genom tärning och lott:
hur den faller, beklaga ej dig!
men sjökonungen sjelf kastar tärningen ej, han
behåller blott äran för sig.
 
Nu syns vikingaskepp, då är äntring och strid, det
går hett under sköldarna till;
om du viker ett steg, har du afsked från oss, det är
lagen, gör se'n som du vill!
 
När du segrat, var nöjd! den som beder om frid,
har ej svärd, är din fiende ej;
bön är Valhallabarn, hör den bleknades röst! den
är niding, som ger henne nej.
 
Sår är vikingavinst, och det pryder sin man,
när på bröst eller panna det står;
låt det blöda, förbind det se'n dygnet är om, men
ej förr, vill du helsas för vår." -
 
Så han ristade lag, och hans namn med hvar dag
växte vida på främmande kust,
och sin like han fann ej på blånande sjö, och hans
kämpar de stridde med lust.
 
Men han sjelf satt vid rodret och blickade mörk,
han såg ned i det vaggande blå:
"Du är djup; i ditt djup trifves friden kanske, men
hon trifves ej ofvanuppå.
 
Är den Hvite mig vred, må han taga sitt svärd, jag
vill falla, om så är bestämdt;
men han sitter i skyn, skickar tankarna ned, som
förmörka mitt sinne alltjämt." -
 
Dock, när striden är när, tar hans sinne sin flygt,
stiger djerft som den hvilade örn,
och hans panna är klar, och hans stämma är hög,
och som Ljungaren står han i förn.
 
Så han sam ifrån seger till seger alltjämt, han var
trygg på den skummande graf,
och han synte i Söder båd' öar och skär, och så
kom han till Grekelands haf.
 
När han lunderna såg, som ur vågorna stå, med de
lutande templen uti,
hvad han tänkte vet Freja, och skalden det vet,
I som älsken, I veten det, I! -
 
"Här vi skulle ha bott, här är ö, här är lund, här
är templet, min fader beskref;
det var hit, det var hit jag den älskade bjöd,
men den hårda i Norden förblef.
 
Bor ej friden i saliga dalarna der, bor ej minnet i
pelaregång?
och som älskandes hviskning är källornas sorl, och
som brudsång är foglarnas sång.
 
Hvar är Ingeborg nu? Har hon glömt mig alltren
för gråhårige, vissnade drott?
Ack! jag kan icke glömma; jag gåfve mitt lif för
att se, för att se henne blott.
 
Och tre år ha förgått, sen jag skådat mitt land, den
Sagas konungasal;
stå de härliga fjällen i himlen ännu? är det grönt
i min fädernedal?
 
På den hög, der min fader är lagd, har jag satt en
lind, månn' hon lefver ännu?
Och hvem vårdar den späda? Du jord, gif din must,
och din dagg, o! du himmel, gif du!
 
Dock, hvi ligger jag längre på främmande våg och
tar skatt och slår menskor ihjel?
Jag har ära alltnog, och det flammande guld, det
lumpna, föraktar min själ.
 
Der är flagga på mast, och den visar åt norr, och i
norr är den älskade jord;
jag vill följa de himmelska vindarnas gång, jag vill
styra tillbaka mot Nord."



Uploaded byP. T.
Source of the quotationhttp://runeberg.org

Frithiofs saga / Vikingtörvény (részlet) (Hungarian)

XV
 
Sátrat verni hajón, házban hálni tilos:
ott ellen lesi életedet;
pajzson hál a hajós, kardjával keziben,
kék mennybolt legyen a fedeled.
 
Győztes Thor keziben kurta a kalapács,
egy rőf csak, mit a Frej keze tart;
bátor légy, s az elég; törj ellenre közel,
s nem lesz kurta tenéked a kard.
 
Hogyha zúdul a vész, fel vásznad magasan!
Szép a víz, zivatarja ha kél;
menj csak, menj csak odább; gyáva aki kitér;
inkább nyeljen el élve a mély.
 
Földön kedves a lány, de hajódra ne vedd:
megcsal, bár maga Freja legyen;
arca gödreinél nincs gödör gonoszabb,
háló leng deli fürtjeiben.
 
A bor istenital, s a mámor szabados,
csakhogy el ne veszítsed eszed.
Földön, aki bukik, felkél újra, de itt:
Ran altatja el azt, ki esett.
 
Ha kalmár közelít, védd őt, hogyha fizet
vámot neked a gyenge, ha fél;
úr te a vizeken, míg pénz rabja emez:
kincs kell néki, tenéked acél.
 
Sorsot vess, ha vagyont osztasz szét a hajón,
s bárhogy esik, ki ne ejts te panaszt;
de kockát a király ne dobjon sohase:
pusztán tisztelet illeti azt.
 
Jöjjön szembe viking, harc lesz és rohanás,
s lész a pajzsok alatt meleged:
egy percig se remegj, vagy hordd el magadat.
Törvény ez: te vigyázz, cselekedj.
 
S békét aki eseng, ha már fegyvere nincs,
Többé nem lehet ellened az;
ég szülé a sóhajt, szándd meg a halaványt;
nemmel nem felel itt csak a gaz.
 
A te díjad a seb; ez díszít igazán,
hogyha homlokodon viseled:
bárha sajg, be ne kösd egy nap este előtt;
másként nincs sorainkba helyed! 



Uploaded byP. T.
Source of the quotationhttp://forum.index.hu

minimap