Tranströmer, Tomas: Izmir délután háromkor (Izmir klockan tre in Hungarian)
|
Izmir klockan tre (Swedish)Strax framför på den nästan tomma gatan två tiggare, den ene utan ben –han bars omkring på ryggen av den andre.
De stod – som på en midnattsväg ett djur står bländat stirrande i bilens lyktor –ett ögonblick och fortsatte att gå
och rörde sig som pojkar på en skolgård snabbt över gatan medan middagshettans myriader klockor tickade i rymden.
Blått gled förbi på redden, flimrande. Svart kröp och krympte, stirrande ur sten. Vitt blåste upp till storm i ögonen.
När klockan tre var trampat under hovar och mörkret bultade i ljusets vägg låg staden krypande vid havets dörr
och glimmande i gamens kikarsikte.
|
Izmir délután háromkor (Hungarian)Két koldus a majdnem üres utcán, egyik a másikat hátán cipeli, emennek fél lába tőből hiányzik.
Egy pillanatra felnéznek, s haladnak tovább, az állat bámul így bele megdermedve az éjjeli autó fénycsóvájába.
Futnának szinte, mint tetten ért fiúk az iskola üres udvarán. Kinn, az űrben a délutáni hőség miriád órája ketyeg.
A rév fölött csillogó kékség suhan, a fekete szín riadtan les ki a kőből, a fehér viharrá érik a szemben.
Mikor a harmadik óra is a pata alá hull, s horkan a sötét a világosság túloldalán, a város a tenger ajtaja elé mászik,
rásiklik a keselyű szemének célkeresztje -
|