Saaritsa, Pentti: Nyt

Minä riisuudun, en jaksa enää.
Pudotan päältäni vanhat huoneet ja kuutamot.
Pudotan päältäni monta ovea ja matkaa,
pudotan keväitä, sen kevään jona
lehdet jo varhain kohahtivat puihin
ja sen toisen kevään, tummemman,
ja sen toisen, tummemman.

Hampaat kalisten riisun yltäni meren,
riisun kaarnalaivat ja lapsuuteni
viimeisen himmeän purjeen.

Olen alaston.
Mutta sinä olet yhä siinä.

Jag klär av mig, gitter inte längre.

Avhänder mig gamla rum och månsken.

Avhänder mig talrika dörrar och resor

avhänder mig vårar

den våren då träden lövade sig tidigt

och den andra våren, den mörkare,

och den andra, den ännu mörkare.

Med skallrande tänder klär jag av mig havet

klär av mig barkbåtarna och barndomens

sista matta segel.

Jag är naken.

men du är fortfarande där.