Karlfeldt, Erik Axel: The rhyme smith (Rimsmeden Angol nyelven)

Nu, grova smide från min tankesmedja,
skall släggan gå och pröva vad du tål.
Jag vet, att länkar brista i din kedja,
men vet jämväl, att där finns ärligt stål.
Ur hemmets gruva och på egen svedja
jag bröt mitt järn och redde till mitt kol,
grep hammaren - fast, som förr om tärnans medja -
och längtan blåste på min ässjas bål.

Hur lustigt städet sjöng i svala kvällen,
i kvällen då min ungdoms sol gick ned!
Hur klangen lopp! Från gårdarna och tjällen
de ungas friska röster sjöngo med.
Men gömd och ensam vid den svarta hällen
stod, varm av id och hälsa, halvlärd smed
och smålog, kringyrd av de heta fjällen,
fast mången gnista svårt i skinnet sved.

Now, coarsely wrought iron from my thoughts’ own smithy,
my sledge shall test the utmost you can bear.
I know your chain’s links snap, that this is risky,
but likewise know there’s honest steel in there.
From my home mine and slash-burnt acres’ clamour
I gained my iron and charcoal for the fire,
I gripped – as once each sweetheart’s waist – my hammer
and fanned my forge’s flames with keen desire.

How bright the anvil’s song when dusk was swelling,
in evening coolness when my youth’s sun set!
The clanging, how it spread! From farm and dwelling
with chiming youthful voices it was met.
But out of sight, alone, hard iron unfurling,
toiled with great zest the half-apprenticed bard
and smiled at all the hot flakes round him whirling,
though many a spark his pitted skin still scarred.