Karlfeldt, Erik Axel: Fridolin's Pleasure Garden (detail) (Fridolins Lustgård (detalj) Angol nyelven)

Min sångmö är icke av Pinden,
hon är av Pungmakarbo.
Där vandrar hon, kvällsröd om kinden,
när dalarna skumma till ro.

Vi kryddas poeter med lager?
Har icke all Dalarnes vår
en kvist i sin svalare dager
till krans för en sångares hår?

En vinghäst av grekiska formen
är ädel och stolt, vill jag tro.
Men hellre jag rider i stormen
ett hingstföl av fjällbygdens sto.

Av järn är den blänkande sporren,
och vägen har kråkris och barr,
och lyran slår klunken som orren
och skorrar sin glöd som en knarr.

Till gudarnes gårdar, de sällas,
slår diktens sjufärgade bro
sitt fäste bland myrtnar i Hellas,
bland rönnar i Pungmakarbo.

My muse dwelleth not on Parnassus,
Her home is on Purse-Maker's Nest.
Like sunset the cheek of the lass is,
When eve soothes the valley to rest.

May poets be crowned but with laurel?
May not Dalecarlia spare
A wreath with which no one need quarrel
To lay on a bard's flowing hair?

Your Pegasus, haughty of form, is
A noble and excellent steed,
But one I'd prefer in a storm is
A colt of our own mountain breed.

With iron spurs gleaming and jangling
We stumble through thicket and brake,
Like the grouse cock my lyre is a-twangling,
And oh, what a clatter we make!

For the seven-hued bridge, o'er which passes
The bard to the halls of the blest,
Gilds the myrtle-clad heights of Parnassus,
And the rowans of Purse-Maker's Nest.